Så från och med i höst ska man alltså kunna få titeln "förälder". Det känns ganska overkligt. Som liten hade ordet "föräldrar" och "mamma och pappa" särskilda betydelser. De var liksom inte människor. De var av arten "föräldrar", ett speciellt släkte som prioriterar sitt barn över allt annat. Att de kunde ha behov att umgås med andra vuxna när man var liten, var givetvis helt otänkbart. De hade ju mig! Varför skulle de då behöva andra vuxna? Obegripligt.
Nu är man själv snart i den sitsen så får vi se hur det går. Jag har alltid haft mycket åsikter och tankar om föräldrar man sett runtom, nu återstår att se om man kan leva upp till sina egna ideal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar